i don't care if it is the moon

Det finns en glad Sophie och en ledsen Sophie.

Och mitt i alltihop en likgiltig Sophie.

Så finns det den som är allt på en gång, som egentligen är glad men ändå ledsen och som inte vill verka ledsen och därför gör glada gubbar efter varje mening på msn tills personen den chattar med fattar att det faktiskt är den ledsna Sophien den skriver med för den känner mig alldeles för bra för vad som är hälsosamt. Men sen fattar den att jag faktiskt är glad på riktigt för det är jag, jag gör bara glada gubbar för jag vill inte verka ledsen, vilket jag inte är men är rädd att folk ska tro att jag är så den personen fattar att jag faktiskt är den glada Sophie som fösöker dölja en ledsen Sophie som inte existerar.
Och allt detta fattar den pågrund av några glada smileysar.

Vissa känner mig allt för bra för vad som är hälsosamt alltså.

Fast grejen är den att denna personen som vi-inte-nämner-vid-namn (ett litet internt skämt) säger att man egentligen inte vet för att jag är alldeles för oförutsägbar för mitt eget bästa med det tycker inte jag för det tycker jag inte att jag är för tänker man efter så kan man räkna ut exakt på vilket humör jag är men det är det som är grejen säger den-som-vi-inte-nämner, det kan man faktiskt inte räkna ut. Även om man har känt mig hela livet vet man inte därför är det jobbigt att vara min kompis för man vet inte hur man ska handskas med mig och mitt i alltihop förstår denne person att jag faktiskt är likgiltig till allt nu. Den stannar upp mitt i en mening och säger jaha men varför sa du inte från början att du inte bryr dig du är ju faktiskt glad du är inte ledsen du är likgiltig. Jag bara väntade på att dens slutgiltiga svar.
Grejen är den. Att jag är glad.

The cure- Lullaby (acoustic)
The cure- Boy's don't cry (acoustic)
Depeche mode- personal jesus
Mika- Stuck in the middle
Yellowcard- Empty apartment
The postal service- Such great heights