space dementia

på ett sätt känns det som om mitt huvud är så fyllt av tankar att det snart sprängs, bokstavligt.
men på ett sätt, känner jag mig helt tom. som om jag inte har några tankar.
på ett sätt förstår jag mig själv, vad jag menar, men på ett sätt förstår jag ingenting.

puh. detta är förrvirrande.

idag tvingade kevin mig följa med honom ner till malmborgs för han är sjuk och var hungrig, så vi gick bärsäkrargång och köpte chips, otsbågar, choklad, julmust m.m. funderade också på en ben& jerrys men har ätit för mycket utav det på sistone.
om man nu kan äta för mycket ben&jerrys. det är en tankeställare.
i alla fall. så någon vidare middag har det inte varit.

i skolan åkte vi skridskor. fasen, jag älskar att åka skridskor!!
roligast var när adam, jag& johanna åkte i varandra och johanna släppte taget och gled rätt in i en liten sjua som tog sig osäkert fram.
tänk er, en liten kinessjua som sakta men säkert tar sig fram på isen, och johanna som glider/rullar rätt in i henne som ett jävla bowlingklot.
tror dom två timmarna på isen förlängde mitt liv med sisådär 10år.