hollywood hills and suburban thrills

Jag förstår mig inte på mig själv.

Jag har haft världens bästa dag, verkligen.

Hemvägen från Nicole gick jättebra, den gick ganska snabbt (eehh) även om johanna fick diverse blåsor på fötterna som hon tvingade mig att känna på sen (fullkomligt normal hobby).

efter det lekte jag och johanna sen stack vi till stapel för att skejta litte.

det gick jättebra, för min del i alla fall. väl där träffade vi lite folk (pojkar) som vi inte träffat på länge.

sen åt jag med hedda (som kommit hem från landet äntligen) och johanna, dom grillade så det var myspys. sen gick jag hem, sen gick jag tillbaka till dom.

sen stack vi till pronto (det var sent men på sommaren har dom öppet jättelänge så det är jättebra). vi sitter på vårt favoritcafé (fast vi satt på uteserveringen men skitsamma, lilla torg är mysigt på natten<3)>

påväg till trampbåtarna stannar vi vid Carlingsskyltfönster, där hänger en tröja där det står

"Made in the 80's".

Hedda: Den tröjan kan ju du ha när du ska handla cigg sophie, istället för legg, höhö.

Johanna: haha ja ellerhur, skulle ju funka hur bra somhelst.

jag: ja johanna, du kan ju testa nu med en gång att köpa på royal, fast där behövs inte legg ifs..

hedda: fast då måste du sno tröjan först.

johanna: vilken tröja?

aaaaaaaaaaaaaaaaahahahahahahahahahahahhahahahahahaha (har förkortar konversationen radikallt men orkar nt/minns inte hela)

i alla fall.

väl vid trampbåtarna hoppade vi runt, satt och tog det lugnt, lyssnade på musik och gjorde upp planer för imorgon (danmark inc.)

när vi suttit där ett tag stack vi hem till mig och.....spelade jeopardy, ahahahhaha. Jag tror att jag aldrig har haft så roligt när jag spelade det spelet innan.

Så jävla mycket skratt!!

jaja.

i alla fall.'

så nu har jag haft typ världens bästa dag med världens roligaste vänner, och såfort jag blir lämnad ensam blir jag ledsen?

vafan?

kan jag verkligen inte vara själv utan att bli ledsen? måste jag ha en nära vän runt mig 24/7 för att fungera normalt? jag tänker för mycket när jag är själv...

men jag blir liksom helt nedstämd. börjar tänka på alla möjliga grejer, tankarna snurrar runt och jag kan inte få grepp om någonting. vafan. krävs det att jag inte ska tänka för att jag ska vara den lyckliga människan som jag är det mesta av tiden?

jag förstår mig verkligen inte på mig själv.

jaja.

imorgon kommer i alla fall vara skitkul.