Monday, November 19, 2007

I'm here with you

det känns dumt att skriva allt detta i bloggen istället för att prata med dig in real, även om det inte skulle gått...men telefon hade i alla fall känts bättre. men jaja. jag är som jag är.
och jag antar att blogginlägget inte var riktat till just mig, men eftersom att du skrev mitt namn några gånger tycker jag mig ha rätt att svara.

du saknar inte mig, men jag saknar dig, faktiskt, jätte mycket.
för mig känns det inte som om du är ute på någon resa och snart kommer tillbaka, för mig känns det som om du flyttat och faktiskt inte kommer hit igen. och det är precis så som det är.
soho& fonkz forever, hette inte vi så på msn båda två för c:a ett år sen?
om man tittar igenom mina gamla blogginlägg från t.ex februari har jag skrivit hur mycket du betyder för mig, inte betydde, utan betyder. i presens. för du betyder precis lika mycket nu som då. även om det inte syns.
och vi pratar mycket mindre än innan nu, det märker du väl?
ett tag sågs vi ju varje dag i skolan, oftast på fritiden och pratade i telefon varenda kväll med varandra samtidigt som vi tittade på scrubs.
denna terminen har vi haft typ 1 scrubssamtal som jag kommer ihåg.
det är ju jätte bra att du trivs i stockholm och allt det där, men det gör ändå ont när man får höra att du inte saknar oss.
ingen utav oss.
även om man är ute på resa brukar man sakna folk.
detta inlägget var inte meningen att bli ett 'säga emot dig'-inlägg eller något sådant, jag ville bara understryka att du faktiskt betyder lika mycket som innan, även o jag inte vet hur länge det håller.
vi har väl inte snackat sen...höstlovet? det är faktiskt skillnad sen innan, då vi snackade varje dag. för det gjorde vi.
du tycker inte att det är lönt att ringa bara för att ringa?
det förstår jag. att du kanske inte har något att säga.
men jag däremot har 10000 olika saker att berätta för dig, men ringer inte ändå.
då är det värre att jag inte ringer än att du inte ringer.
jag har så mycket mer att skriva och berätta för dig, men jag tänker inte skriva ner mer på min blogg.
någon dag får vi ta oss tid att prata lite med varandra, även om jag inte vet när det kommer bli.
annars får vi väl gå runt och försöka använda telepati eller nått. jag venne.
tar vi vara på tiden vi har eller sörjer vi tiden vi inte har?
ärligt, varken eller.

No comments: